Nyårsafton 2018


Slutet på ett år är som att komma fram efter en lång resa. Den bilden fick jag en nyårsafton då jag hörde Pierre Aupy, katolsk präst i Lund vid den tiden, berätta om sin barndom i Frankrike. När familjen gjorde en bilresa hade de för vana att när de kommit fram till sitt resmål gå in i en kyrka och tända ett ljus som tack för att de kommit lyckligt fram.

Så står vi här alla och kan nu vara tacksamma för att vi kommit fram till detta årsskifte, hela den långa vägen genom 2018. Våra resdagar har sett olika ut. Kanske känner vi mitt i allt vi upplevt en tacksamhet för att vi får leva och bo med varandra här i Öregrund, som är så vackert året runt.

Det är lätt att känna oro och misströstan över situationen i världen just nu. Men det finns också mycket som inger hopp, saker att vara tacksam för. Jag vill därför berätta om tre ting som hänt under 2018 som jag är särskilt tacksam för.

Jag börjar längst bort. Indien har fått en ny lagstiftning där det nu är tillåtet med samkönade relationer. Indiens Högsta Domstol hade förhandlingar i flera veckor för att slutligen upphäva förbudet mot homosexuella relationer. Svenska kyrkan är faktiskt med på ett hörn. En bok om samkönad kärlek i hinduismen och buddhismen citerades under förhandlingarna. Boken är ett led i en satsning på hur HBTQ kan tolkas positivt i världens religioner, en satsning som har sin upprinnelse i Svenska kyrkan. Det är det första jag är tacksam för, att lagstiftningen för HBTQ i världen har blivit något lite bättre, åtminstone i Indien.

Det andra jag är tacksam för är den solidaritet som vi upplevde under bränderna i vårt land i somras. Först och främst alla människor i brandförsvaret och ortsbefolkningen i närområdena som gjorde fantastiska insatser. Men också alla andra i vårt land som hjälpte till och inte minst den internationella hjälp som vi fick från de polska brandmännen, de italienska och franska vattenbombplanen och annan hjälp. Jag känner stor tacksamhet för att vi fick så fantastisk hjälp till vårt land och att utgången blev begränsad i sina skadeverkningar.

Annars var det en sommar då vi på allvar började förstå vidden av de problem vi har på jorden. Sommarens katastroftorka för jordbruk och åkerbruk, vattnet som sinade också i Öregrund och den alldeles ovanliga sommar vi upplevde med björkens bruna blad på tok för tidigt.

Därför är min tredje tacksamhetssak att en femtonårig skolflicka, Greta Thunberg, började sin skolstrejk för klimatet efter sommaren. Som barnet i HC Andersens berättelse är hon den som avslöjar att kejsaren är naken. Och nakna, det är vi som säger att vi bryr oss om barn och samtidigt plundrar dem på deras framtid, om det gäller vårt land, och redan förorsakar mycket lidande för barn i familjer som blir klimatflyktingar, på olika platser på vår jord.

Vi kan inte både säga att vi älskar barn och beröva dem deras framtid.

Greta har rätt. Jag är tacksam för att jag får höra Gretas budskap och att det ännu finns möjlighet att göra ändringar i hur vi  lever.

Så har vi kommit fram denna nyårsafton 2018. Låt oss dela vår tacksamhet för att vi kommit fram. Låt oss förlåta varandra och oss själva det som blev fel. Och som Skriften säger även inför år 2019: Herrens nåd är var morgon ny. 

Anna Karin Hammar

Hur sker mirakel?

Brödundret i Uppståndelsekyrkan i Anafora, Egypten
Brödundret i Uppståndelsekyrkan i Anafora, Egypten

Bibeln och inte minst Nya testamentet berättar om många oväntade under och mirakel. Så här inför ett nytt år – 2017 – ett år med dåliga odds – kan det behövas en liten påminnelse om hur under kan ske. En behöver göra som när en tittar på en trollkonstnär : iaktta väldigt noggrant de snabba rörelserna och tricksen. För det finns tricks i undren i Bibeln också. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av de tricks jag upptäckt i berättelsen om mitt favoritunder, brödundret, då tusentals människor fick mat som saknade mat.

1. Behoven identifierades

Första åtgärden är att lära känna de basala behoven. En av lärjungarna får sig påpekat att folket inte har något att äta. Det är en förutsättning för under att en vågar erkänna de basala behoven även om en inte har lösningen till utmaningen.

2. Behoven kommunicerades

Det är också en förutsättning att en vågar tala om sina och andras behov utan att skämmas för dem och utan att skämmas för att det just nu inte finns någon känd åtgärd som kan vidtas.

3. Det finns människor som vill bidra

När väl situationen blir känd finns det människor som vill bidra. De kommer ofta från ett oväntat håll, de som bidrar. I bibelberättelsen är det ett barn, en liten pojke, som vill bidra med sin matsäck för att mätta de hungriga. Fem kornbröd och två fiskar till tusentals personer…

4. Inget bidrag är för litet

Hur lätt vore det inte att berättelsen hade slutat här, med att någon förnuftig varelse sagt att det där är ju alldeles för lite. I stället blev det väl mottaget och början till något stort. Jesus välsignar brödet och fiskarna, barnets gåva.

5. Det största undret är hjärtats under

Nu går det lite snabbt i berättelsen, som när en inte riktigt hängde med i vad trollkonstnären gjorde, trots att en tittade så noga och försökte följa med ögonen precis. Hemligheten som gömmer sig i brödundret syns inte med ögonen. Det är något som sker i människors hjärtan när vi upptäcker att Någon tar emot oss som vi är och med de gåvor vi har.

6. Det handlar om god organisation

När väl hjärtat har förvandlats, mjuknat och fått en människa att dela med sig till någon som tar emot och välsignar, då handlar det sen om god organisation. Ingenting lämnas åt slumpen. Don’t agonize – Organize! sa Joe Hill från Gävle i det stora landet i väster. Lärjungarna organiserar det hela och samlar upp allt som blivit över efter matrasten. I det stora landet i väster slängs upp till 50 procent av all mat. I det lilla landet i norr upp mot 25 procent….

 

7. Omvända roller

Den som tycker att det är enfaldigt att tro på mirakel och under (och det gör nog de flesta av oss då och då) har något att lära av ett barn som delar med sig av sin matsäck och av vad som hände sen…

Läs gärna om brödundret i Bibeln, i Johannes evangelium, kapitel 6.

Gott Nytt 2017 önskar

Anna Karin Hammar