Kamelens uppståndelse

Promotionsfestligheterna vid vinterpromotionen i Uppsala fick för mig ett oväntat huvudbudskap i går kväll. Rector Magnifica, Eva Åkesson, hälsade välkommen till banketten på slottet och inledningstalade med en översikt över olika jubiléer och att universitetet har många anledningar att fira efter många år av ansträngningar och uppoffringar i forskarlivet. Så kom hon till en kungakröning i Uppsala (exakt vilken minns jag inte). Till denna festlighet sparades inte på sekinerna. Vin och öl strömmade ur offentliga fontäner och en riktig kamel hade beställts från främmande land för att förgylla högtiden. Det var bara det att kamelen inte klarade resans strapatser. Den kom fram i ett eländigt skick och dog i hanteringen. Detta hindrade emellertid inte den blivande konungen och medhjälpare att säga att kamelen ska med i processionen, död eller levande. Så kamelen stagades upp med stöttor och försågs med en vagn under sig och deltog som utmattad död i kröningsfirandena.

I sitt tacktal på hedersdoktorernas vägnar fångade förre ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, upp kamelens livsöde på ett oförlikneligt sätt. Det är svårt för mig att återge det fantastiska språkbruket och kompositionen av Rowan Williams briljanta tal, men låt mig försöka att återge kamelens öde. Williams inledde avsnittet med kamelen med det engelska ordspråket att en kamel är en häst som designats av en kommitté och hur fel det yttrandet var, för egentligen är kamelen väldigt väl utrustad för svåra uppgifter. Kamelen kan gå i sand i dagar över vidsträckta öknar och kan överleva med både näring och vätska tack vare sin märkliga konstruktion. Så liknade han själva universitetet vid en kamel som förmår att under olika samhällstider hålla fast vid sin udda uppgift trots att omgivningen kan vara både svår och utmanande. Uppgiften för hedersdoktorerna som för all forskning, menade Williams var att göra livet ännu lite mera svårt med forskningens resultat som väckande av ännu fler komplexa sammanhang och frågor. Så blir universiteten till en plats som kan bidra till kritik bortom fördomar och förenklingar, som kan bidra till livsviktig insikt om och därför respekt för kunskap och kunskapens frukter. En ödmjukhet som samhällsfrukt kunde anas.

För mig som redan i rektorns berättelse gripits av kamelens öde, blev Williams tal till en kamelens uppståndelse. Det var som om hela den orientalism som kostat kamelen livet och skämt ut den som död på Uppsalas gator, nu fick vika för en upprättelse där kamelen inte längre var ett udda inslag i en segeryra över absurd kungamakt utan normen för akademin. Själva kamelen blev till sinnebild för universitetet med sin förmåga att under långa tider motstå kunskapsfientliga öknar och med sin unika utrustning bidra till livsviktig näring i samhället. Inte minst genom att komplicera saker. Så fick också teologerna och teologin sin eloge för en viktig samhällskritisk funktion, kanske udda designad enligt en del, men allt viktigare i vår tid.

Det var alldeles underbart att få vara på fest i denna unika miljö, som slottet och Rikssalen är, med trevliga bordsgrannar och glada och intressanta samtal. Men allra viktigast denna kväll var att få vara med om kamelens uppståndelse och upprättelse.

Anna Karin Hammar

Maktordningar

Att försöka rubba maktordningar har ett pris. Det brukar kallas vid det engelska ordet backlash, bakslag. Med en svart president i USA, Barack Obama, har det vita högernationalistiska motståndet vuxit i USA, och inte blivit mindre av att arbeta mot en kvinna som presidentkandidat, Hillary Clinton. Naturligtvis finns det mängder av andra orsaker, men det är svårt att tyda Donald Trumps framgångar med andra ord än backlash för en demokratisk ordning med inriktning att värna alla människors mänskliga rättigheter. De signaler som nu sänds med de medarbetare som utses av den valde presidenten är inte lugnande på något sätt. Det är svårt att förstå det på annat sätt än att många av utnämningarna rör sig i en vit maktmiljö som har kvinnor, svarta, muslimer, flyktingar och papperslösa som tydliga fiender.

När Anna Kinberg Batra nu städar upp kring den havererade kommunikationen i sitt partikansli, är det kanske bara början. Även om okvädingsordet gällde en socialdemokratisk kvinna, är det uppenbart att kvinnors makt i ledande positioner ofta utmanas och att de därför i preventivt syfte ofta går in under en starkare ledningskultur – i värsta fall med förebild i en järnlady. Även i den ekumeniska debatten kring Svenska kyrkan märks  det ofta tydligt hur kvinnor som ledare bagatelliseras och förminskas på ett sätt som vore otänkbart med en man i samma position. Att rubba maktordningar göres icke ostraffat. Den och de som finner sig i nya och oväntade positioner, oftast den vite mannens hotade maktprivilegium, går inte overksamma i den nya situationen. Förtryckta gruppers framgång i att komma i maktposition är ständigt utsatt för hot om backlash.

Det är förunderligt att det kristet dominerade Västerlandet verkar förlora alla tentakler in till Evangeliernas berättelse om den som har all makt och som blir den minstes tjänare. Den som är störst bland er, är den som tjänar, sade Jesus till makthungriga män. Om de som var minst i världens ögon sa han att de sista ska bli de första. Att rubba maktordningar kan vara en del av det som leder till fördärvet och det kan vara del av det som leder till livet. Maria sjöng, härskare har Gud störtat från deras troner och ringa människor har Gud upphöjt. Den omvända ordningen vore otänkbar i evangelierna. Det som sker nu i USA får våra överlevande från Förintelsen att rysa av fasa. Det som sker nu kallar på demokratiskt motstånd och motstånd med hjälp av ickevåld. Ett sätt är att försöka ta bort stöttorna till den maktapparat som nu byggs upp. Att dra undan legitimitet och normalisering. Det är en kallelse till alla som inte vill leva i etnokratier och androkratier, i maktordningar som grundas på etnicitet eller manligt kön.

Anna Karin Hammar

Förbön i vår tid

Gud,
Vi tackar dig för det romska folket som i tusen år kämpat för sin existens i Europa.
Vi tackar dig för alla berättelser, för alla sånger, för all kunskap, som förmedlats från generation till generation.
– Låt ditt rike komma
– Låt din vilja ske

Vi ber för all världens flyktingar och migranter.
Vi ber att du är deras hem, som fått lämna sina hem
för att söka en större trygghet i ett annat land.
Vi ber att de av oss som är svenska medborgare
ska förstå att vi ibland har fått änglar till gäster,
att vi tillsammans, migranter, flyktingar och bofasta,
ska kunna bygga ett gott och inklusivt samhälle.
– Låt ditt rike komma
– Låt din vilja ske

Vi ber för vår regering, att de ska lägga sitt öra nära marken
och lyssna till de människors berättelser som känner sig tvingade
att fly hit och att söka sig hit.
Gud, utplåna alla tankar på att göra det svårt för flyktingar och migranter
att leva i Sverige.
– Låt ditt rike komma
– Låt din vilja ske

Vi ber för alla kyrkor och trossamfund,
för hela civilsamhället,
att du ska ge visdom och uthållighet i arbetet för
en rättvis och mänsklig värld.
Välsigna flyktingarnas, romernas och migranternas egna initiativ
och hjälp oss alla att lära av varandra.
– Låt ditt rike komma
– Låt din vilja ske

Vi ber särskilt för barnen.
Vi ber för barnen i Aleppo och barnen i Valea Seca,
vi ber för barnen i Syrien och för barnen i Rumänien.
Välsigna alla goda krafter och sänd dina änglar
att förvandla hårda ledares hjärtan.
– Låt ditt rike komma
– Låt din vilja ske

Vi överlämnar oss själva till dig,
du all kärleks och barmhärtighets källa.
I Jesu Kristi namn.
Amen.

 

 

Förbön vid frivillig morgonbön i Hagakyrkan, Göteborg,

under konferensen Utsatta EU-medborgare 6-7 oktober 2016

Utøya i mitt hjärta

I dag vaknade jag till en fantastiskt fin uppvaktning på Magdalenas namnsdag. Jag heter Magdalena även om jag inte använt det namnet för mer än tidiga tidningsreportage i ungdomen. Så småningom har jag lärt mg att uppskatta det starka ledarskap som Maria Magdalena utövar i den tidiga kyrkan. Hon kallas inte för inte för apostlarnas apostel. Hon hörde till de kvinnor som först fick gå med livets budskap, uppståndelsens budskap.

Ungdomarna på Utøya som miste livet för fem år sedan hade alla valt att kämpa för livet, för fred och rättvisa. De hade förstått att i våra samhällen i dag måste det inte bara kyrka utan också politik till för att forma samhällen som står på livets sida. Jag hade själv inte riktigt den insikten i deras ålder utan har vaknat politiskt, steg för steg.

Härom dagen hade jag en underbar upplevelse. Jag besökte Ekan, ett konsthantverkscentrum i en sjöbod under sommarmånaderna i Öregrund. Några av de konstnärliga kvinnorna hade fyllt en urholkad trädstam med de fagraste sommarblommor. Det var morgonen efter det förfärliga terrordådet i Nice, på sätt och vis så likt massmördandet på Utøya, fast nu riktat mot barnfamiljer och nationaldagsfirande medborgare. Jag kände djupt inom mig de kontraster som valde antingen terrorn och destruktionen eller livet och kreativiteten.

Politik får inte förhärdas. Den behöver ett varmt och levande flöde till konsten, kulturen, kyrkan, trons och kärlekens olika språk. När jag tänker lite mera dikotomt tänker jag att det är självklart så att kvinnorna förvaltar livet och kreativiteten. Maria Magdalena är inte ensam utan omgärdas i dag av miljontals systrar som ännu en dag tar ställning för livet i sina familjer och samhällen.  Det nya med Jesus var kanske att en man med anspråk på att vara uttryck för Livets källa bars av de värderingarna. Därför behövs kyrkan. Därför behövs ungdomarna på Utøya, både de som dog och de som lever i dag. För att visa att kärlek, rättvisa och ett gott liv för alla är ett uppdrag för både kvinnor och män, unga och äldre.

Varje dag kan vi välja mellan livet och döden, mellan kreativiteten och destruktionen. Så välj då livet!

 

 

Anna Karin Hammar

 

Se mig i ögonen

En teologisk värdegrund i sex punkter i solidaritet med utsatta EU-medborgare/romer
Som kristenhet tror vi …
1. att varje människa är skapad till Guds avbild och bär spår av sin skapare. Detta gör att vi alltid vill möta de som tigger eller spelar musik för sitt uppehälle med respekt och värdighet. Vi hälsar alltid och håller fast vid att det är en medmänniska vi möter, som vi ser i ögonen och möter med en strävan efter ömsesidighet i mötet.

2. att Gud till sitt väsen är generositet och givande. Det tar vi fasta på genom att ge pengar i koppen till människor som ber oss. En del av oss ger oftare än andra. Att tigga är en nödåtgärd – de människor som tvingas till detta ser just nu inga andra möjligheter för sitt liv. Vi är dessutom övertygade om att inkomsterna i Sverige många gånger används inte enbart för det dagliga uppehället utan också för renoveringar och sociala insatser i hemlandet.

3. att Gud vill rättvisa och barmhärtiga samhällssystem. Därför stöder vi de utsatta EU-medborgarnas behov av legalt och varmt boende vid besök i Sverige, möjligheter till duschar och hygien och möjligheter för barn till skolgång och meningsfull sysselsättning. Vi samarbetar med glädje med kommuner i olika delar av landet för en effektiv omsorg om några av Europas mest utsatta grupper. Vi har också en strävan att erbjuda stöd till försäljning av tidningar och hantverk, som kan vara ett alternativ till att tigga.

4. att Gud har en särskild omsorg om barnen. Det vill vi leva ut genom ständigt lyfta fram frågan om barnens bästa. Barnen är sårbara och har själva inte valt de omständigheter de lever under. Därför ska barnens trygghet, hälsa eller möjlighet till skolgång i Sverige inte vara beroende av föräldrarnas legala status.

5. att Guds barmhärtighet är gränslös. Därför söker vi oss aktivt till de länder där utsattheten är som störst och stödjer svenska biståndsorganisationer i Rumänien och Bulgarien som arbetar för en långsiktig romsk inkludering i samhällskontraktet och en förändring av diskriminerande och rasistiska attityder. Vi samverkar även med lokala kyrkor och kommuniteter som inriktar sig på att förbättra de utsatta romernas situation i hemländerna. Självfallet ser vi med stor glädje på de ansträngningar som den svenska regeringen gör att stödja utvecklingen i Rumänien och Bulgarien genom särskilda överenskommelser och insatser.

6. att Gud aktivt verkar för att inkludera människor utanför systemen. Därför stödjer vi romsk representation på alla politiska nivåer inom Europeiska unionen. Den samlade erfarenheten av effektiva strategier för inkludering av fattiga och förtryckta romer i samhällskontraktet måste omfatta deras egen representation i politiska organ. Därför behöver en europeisk medborgarrättsrörelse för och med romerna i Europa stärkas och utvecklas. Romerna har inte fått någon kompensation eller upprättelse efter Förintelsen och det är en av orsakerna till att deras utsatta situation inte har kunnat avhjälpas i Europa, trots tusen år av romsk närvaro i Europa. Vi är som kyrkor och civilsamhälle övertygade om att vi står inför en historisk möjlighet att stärka romernas och de fattiga EU-medborgarnas ställning i Europa om vi tillsammans tar ansvar inom den Europeiska Unionen. Ett europeiskt ansvarstagande bygger den framtid och befäster de värderingar i Europa som vi tror är oundgängliga för ett gemensamt liv i frihet, värdighet och trygghet.

Författad av :

Anna Karin Hammar, präst i Svenska kyrkan
Emil Mattsson, Direktor på Göteborgs Räddningsmission

Hennes starka vingar bär

När jag fick högtidstala på Kyrkornas världsråd i Genève om vad jag hade för förhoppningar om Kyrkornas kvinnoårtionde, så uttryckte jag följande: jag hoppas att vi mot slutet av kvinnoårtiondet kommer att lika självklart tala om Gud som hon som han.

Många är har gått och jag sjunger fortfarande en överväldigande mängd psalmer där Gud tilltalas med han. Ibland hade det varit så enkelt att bara byta ut han mot du och vi hade fått ett mera personligt tilltal fritt från genusbestämning. Gud, om Gud är Gud, är mer än allt vad kvinna och man är och samtidigt inte mindre än kvinna, man, queer. Det hade varit så enkelt. Jag gladde mig i veckan åt att statsministern Stefan Löfven använde uttrycket hen. Det kommer från finskan och är ett generiskt pronomen som inkluderar både han och hon och vad mer är.

I går kväll var jag på en fest som för mig slutade i stor tragedi. Jag trodde att jag kom till ett fredat rum, men en text sjöngs från 88öresrevyn 1970 som på olika sätt uppmanade till våld mot kvinnor under anföringsropet Kärringar skall hållas kort. Texten visade att inte ens HasseåTages sammanhang var fria från våld. Att sjunga den på en fest år 2016 var just så chockerande som min reaktion visar. Så kom jag till Lunds domkyrka i dag och sjöng många han om Gud. Då mindes jag min önskan från Genèveåren och min analys av att nedvärderingen av kvinnor har en kulturell förutsättning i odlandet av en helt manlig gudsbild. Om det högsta goda i tillvaron ständigt utesluter kvinnlig benämning så kommer som ett brev på posten nedvärderingen av kvinnor och det kvinnliga. Det finns ett samband mellan vad vår kultur benämner som det högsta goda och kvinnoförtryck.

Förra söndagens kollektcirkulär författat av Gunilla Hallonsten benämnde Gud med både manligt och kvinnligt kön. Det upprör en del. För mig är det själva förutsättningen för att få vara på fest utan texter som Kärringar ska hållas kort. De psalmer i psalmboken som använder kvinnligt språk för Gud är oftast skrivna av Christina Lövestam men min egen översättning Hennes starka vingar bär talar om Anden som Gud och som hon. Det finns många som älskar den psalmen. Psalm 718.  Det är kanske ett tecken på en stor bristsjukdom i vår värld och i vår kyrka.

Varje torsdag klär sig människor över hela världen i svart för att uppmärksamma våldet mot kvinnor. Det är ett initiativ av Kyrkornas världsråd. Det är en viktig protest och den behöver kompletteras med ett språk som använder alla kön och bortom kön i tilltalet till den Gud som skapar universum och samtidigt bor i varje människas djup.

Hennes starka vingar bär. Må den psalmen fylla veckan som kommer och vi alla som läser detta ta avstånd från våldet mot kvinnor i hemmet, offentligheten, och i den kulturella livsluften. Vi har ett större arbete framför oss än vad vi kanske tror. Inte förrän handbokskritikerna förstått sambandet mellan språk och våld kan det bli någon ändring. Kanske har vi tagit så mycket för givet under en längre tid. Vi har fått en kvinna som ärkebiskop förvisso. Men inte förrän vi får en Gud som välsignar kvinnor och det kvinnliga i sin egen person får vi den kulturella impuls som kan leda till historiens första likabehandling i det offentliga rummet. Så tror jag och jag tror att Hennes starka vingar bär.

Anna Karin Hanmar

 

En ny mötesplats

Mycket har timat eller hänt under den senaste månaden. Skandalerna och de mediala kriserna har avlöst varandra. Det svenska samhällets beröringsskräck för religion i andra former än mera välkända har exponerats. Svåra avvägningar mellan feminism och mångkultur har kommit i förgrunden genom den så kallade handskakningsdebatten. Se här Mitt i allt detta har en ny mötesplats i religion och samhälle fötts. Det är den nationella konferensen samhälle & existens som sett dagens ljus. Den kommer att låta tala om sig än mer. Här står Malmö högskola och Svenska kyrkan i Malmö för ett gemensamt värdskap i gränssnittet av media, kultur, teologi, politik. Här bearbetades de svåra frågorna med tillgång till judisk, kristen och muslimsk praxis direkt från källorna och med den vetenskapliga, kritiska, blicken, med öppenhet för både kritik och självkritik.

Stina Ekblad och Etienne Glaser gjorde fantastiska insatser, liksom moderatorn Pernilla Glaser. Kyrkoherden i Malmö, Anders Ekhem, gladdes åt att hans initiativ bar sådan frukt redan första gången. Det finns en tradition av Interreligiöst samarbete i Malmö alltsedan den stora interreligiösa bönevakan för fred på Balkan hölls i Lunds domkyrka den 2 september 1993. Efter den gemensamma och genomgripande erfarenheten föddes ett nätverk för Vänskap och tolerans mellan människor av olika tro med träffpunkt Malmö. Det lever fortfarande. Sedan har Open Skåne kommit till, ett initiativ som nuvarande ärkebiskopen tog då hon var biskop i Lunds stift med idén att religion kan främja sammanhållningen i samhället. Antje Jackelén höll också ett lysande anförande vid konferensens inledning. De religiösa traditionerna har många starka företrädare i dag och Salahuddin Barakat från Islamakademin imponerade med sin genomtänkta syn på vad religion kan bidra med i samhället liksom rabbinen i Stockholms judiska församling, Ute Steyer. Den senare inte minst för sitt rika språk och en skarp kritisk blick.

Nära åttahundra människor hade hittat till denna konferens. Liksom föreläsaren, kulturjournalisten Per Svensson, fann de att religion och samhälle hör samman, men inte religion och stat. Som Per Svensson uttryckte det: att skilja religion och samhälle är som att försöka skilja ut träden från skogen.

Håll utkik efter nästa års version av samhälle & existens – en nationell konferens i korsvägen mellan politik, kultur, media och teologi.

 

Anna Karin Hammar